Idag damp årets Magasin Göteborg ner i brevlådan. Jag hade nästan glömt bort de artiklar som jag hade levererat till tidningen. Det tar ju lite tid med tryckt media. Framför allt när det ska göras bra tidningar, med snygg formgivning, genomtänkt innehåll och läsvärda texter. Utan alltför många stav- och slarvfel. Magasin Göteborg är en sådan bra tidning. Den är inte oberoende (ges ut av Business Region Göteborg tillsammans med Göteborg & Co och produceras av InPress), men den är bra.
Jag har varit med på ett – ganska litet men ändock – hörn de senaste tre åren. Och nu när jag bläddrade i årets upplaga kom människorna tillbaka till mig. Jag gjorde tre intervjuer till Magasin Göteborg under samma dag tidigare i våras. På kvällen skrev jag ett Facebook-inlägg, helt uppfylld av arbetsglädje (i ärlighetens namn var det dessutom en fredag):
”Jag älskar mitt jobb. Intervjuer hela dagen med inspirerande människor som i sin tur älskar sina jobb. Lika spännande att lyssna på forskaren som på muraren. Önskar att alla människor finge hitta sin sanna plats i yrkeslivet. Då blir högre pensionsålder en möjlighet snarare än ett hot.”
Visst är det tragiskt att så många människor bara längtar efter att gå hem ifrån sina jobb? Längtar efter helgen. Längtar efter semester. Längtar efter pensionen. Det är ju som att ständigt gå omkring och längta sig ifrån själva livet. Varför är det så? Jag har ingen aning. Men jag vet att det inte handlar om vilket jobb en har. Eller hur mycket pengar en tjänar. Snarare är det väl det där med ”rätt man på rätt plats.” (Förlåt mitt genusneutrala hjärta, men här måste jag använda”man” eftersom ”rätt en på rätt plats” låter som att jag skriver om barrskogsplantering.)
Vill du läsa Magasin Göteborg på papper så får du leta upp tidningen på stan (=Göteborg). Vill du läsa på nätet kan du klicka här.
Min forskare finns på sidan 20, min murare på sidan 36, och på sidan 50 berättar den tredje intervjupersonen, en marknadskommunikatör från Berlin, om varför hon föll pladask för Göteborg.